IDL- och ACF-filerna
Syntaxen för Microsoft Interface Definition Language (MIDL) baseras på syntaxen för programmeringsspråket C. När ett språkbegrepp i den här beskrivningen av MIDL inte är helt definierat, är C-språkdefinitionen för den termen underförstådd.
MIDL-designen anger två distinkta filer: IDL-filen (Interface Definition Language) och programkonfigurationsfilen (ACF). Dessa filer innehåller attribut som dirigerar genereringen av de C-språk stub-filer som hanterar fjärrproceduranropet (RPC). IDL-filen innehåller en beskrivning av gränssnittet mellan klienten och serverprogrammen. RPC-program använder ACF-filen för att beskriva egenskaperna för det gränssnitt som är specifikt för maskinvaran och operativsystemet som utgör en viss driftsmiljö. Syftet med att dela upp den här informationen i två filer är att hålla programvarugränssnittet separat från egenskaper som endast påverkar driftsmiljön.
IDL-filen anger ett nätverkskontrakt mellan klienten och servern, dvs. IDL-filen anger vad som överförs mellan klienten och servern. Om du håller den här informationen åtskild från informationen om driftmiljön blir IDL-filen portabel till andra miljöer. IDL-filen består av två delar: ett gränssnittshuvud och en gränssnittstext.
ACF anger attribut som endast påverkar lokala prestanda i stället för nätverkskontraktet. Med Microsoft RPC kan du kombinera attributen ACF och IDL i en enda IDL-fil. Du kan också kombinera flera gränssnitt i en enda IDL-fil (och dess ACF).
Det här avsnittet sammanfattar de attribut som anges i IDL- och ACF-filerna. Den är avsedd att endast ge en översikt. Mer detaljerad information finns i MIDL Language Referenceoch MIDL Command-Line Reference. Diskussionen i det här avsnittet presenteras i följande avsnitt: